Photo is my passion

Det var då en sommarlovs morgon jag blev väckt av mamma hon frågade ifall jag ville följa med till tanum som ligger 30 km härifrån , pappa jobbar där så vi åkte dit och lämna lunch till han. På hemvägen vid daftö ungeför ser vi två bilar som står stilla för den första bilen ska svänga in . Vi stannade och väntade på att den skulle svänga men bakom kommer då en ung tjej som inte ser att vi står stilla så jag minns bara världen jävla smäll oså kastades vi framåt ..Hon körde på oss i 70 .... sen blödde jag näsblod och jag var jätte yr , min minsta syster blödde massa ifrån huvudet . Seriöst jag var så jävla rädd jag bara skrek och grät jag visste inte vad som skulle hända , det kom massa från daftö som gav oss papper eftersom blodet bara rann på både mig och min syster . Tillslut kom då ambulans polis brandkår bilbärgning och allt det där , vi fick alla på oss nackkragar och dom frågade vart vi hade mest ont . Mamma fick inte röra sig för minsta lilla en vuxen rör sig efter en bilolycka kan dom bli förlamade . så dom tog ut mamma ur bagaget ? så packa dom in henne nånting för att hon inte skulle frysa .. Först sa dom att hon skulle åka med helikopter men så fick dom inte tag på en tror jag . Vi satt där men nån filt och väntade på att pappa skulle komma på att komma härifrån överhuvudtaget. Tillslut fick vi lämna mamma för vi skulle till ett annat sjukhus . Väl framme sa docktorn att jag skulle kolla mig i spegeln och se om jag kände igen mig själv ? det gjorde jag faktist INTE , jag hade en jätte stor bula i pannan och jag hade slått i näsan .. Jag hade tydligen svimmat av också för jag minns inget av att jag slog i nånstanns bara att jag kastades framåt. Sen kom pappa , dom kollade på min systers sår i huvudet hon hade fått en glasbit från bagage fönstret men hon behövde inte sy . Vi åkte till mamma och hon mådde mycket dåligare än vi , hjärskakning och lågt blodtryck (eller ?) hon låg i en sjukhus säng och hade en påse med vätska som hängde över henne fast i en nål i armen . Mina syskon sprang fram till mamma och jag bröt ihop totalt började gråta för det känndes som att denna dagen verkligen har förändrat våra liv . Kunde varken kolla upp eller ner åt höger eller vänster kändes som vanlig nackspärr gånger 1000 .. Men jag är så jävla glad för att vi lever allihopa även om jag inte får en sån bra framtid men nacksmärtor och huvudvärk får jag försöka tänka jag överlevde. För fyra dagar sen var det 2 månader sedan det hände det värsta i mitt liv , men det fick mig endå att ta vara på livet som jag inte gör klagar jämt och ständigt . Har ni varit med om en bilolycka eller liknande ??